Café higher ground.
Efter en intensiv vecka fylld med evangelisation och ministry från morgon till kväll har vi nu gjort oss förtjänta av... En ledig dag! Och idag går vi ALL IN på café higher ground!
#frukost#middag#kvällsmat#
Det är för övrigt ett jättemysigt kristet café med fokus på ministry för utsatta kvinnor. De har en skönhetssalong också, funderar på att kanske gå dit sista dagarna innan vi åker hem. Skulle ju va kul och komma hem lite fräschare än de skick jag är i nu... #duschaengångiveckansnusk#skitundernaglarna#fetthårupphöjttilltio#m.m.m.m#
Är jätteledsen att de inte funkar med bilder, får visa i kyrkan hemma sen:] 📷
Jesu le tapailaj prim garnunza, fellows!
Framme i Katmandu.
I onsdags lämnade vi Daddelduhra för att ta oss tillbaka till Katmandu som är vår slutdestination här i Nepal.
Dagen började med att Robin blev matförgiftad på morgonen och behövde springa på toa i ett, detta i kombination med att han är och var genomförkyld var inte ett optimalt utgångsläge för den 20-timmars bussresa vi hade framför oss.. ((Stackars Robin)) men med hjälp av lite bön, dimor och hostmedicin så var han på benen.. Nästan i alla fall..
Efter vår skräckresa hit till Daddelduhra + med tanke på den bussolycka som inträffade här om dagen + en massa förböner om en trygg resa så visade det sig att vi skulle få åka en egen minibuss hela vägen till Katmandu! Vilken välsignelse!
Den hade till och med mönster på däcken och fungerande bromsar! Fönstrena gick och stänga och sätena satt fast i golvet! Att det dessutom bara var vi som åkte i den gjorde att vi kunde säga till när den skulle stanna så vi kunde gå på toa. Det enda som var lite minus var att den visade sig ha 13 säten istället för 17 som vi beställde (man vet ALDRIG vad man får här i Nepal). Så några av oss fick sitta på golvet. Jag låg på en resväska i trappen i 20 timmar, lyckades till slut somna och har numera blåmärken på ryggraden efter allt skump. Det har sina för o nackdelar med att sova djupt. Det är skönt för man glömmer vad som pågår och man kan drömma sig bort nån annan stans. Det dåliga är att man sover så tungt att man inte känner att man borde vakna och sätta sig upp för att huvudet håller på att bryta sig loss från nacken.
Men det absolut bästa av allt tycker jag iaf var att slippa åka i en överlastad buss som skumpar och vinglar så mycket att hjulen ställer sig på högkant i kurvorna. (Ja.. det blir så när man åker 70 personer (med packning) i en buss som har säten för 30.) Fruktansvärt trångt och obehagligt..
Vi överlevde alltså och befinner oss numera i Kathmandu på en ganska stor bas strax utanför city. Här ska vi bo de tre sista veckorna innan vi åker tillbaka till Hawaii. Det är som vanligt ministry vi ska göra här men det enda vi vet än så länge är att vi ska hjälpa till på något fotbollsläger den här veckan som kommer nu men mer än så vet nog ingen.
Det har förresten regnat idag för första gången sedan vi kom hit till Nepal. Det kom tillsammans med världens värsta åskväder, men det var riktigt mysigt faktiskt, påminde lite om hemma. Men nu måste jag sova, Robin snarkar redan och imorn ska vi upp tidigt. Godnatt!
*bussolyckan. Förra veckan var en buss på väg till Daddelduhra. Men när den passerade genom ett moln blev det så dimmigt och vägen var fortfarande hal av kylan så den körde av vägen och utför ett stup och föll 600meter. Vi åkte förbi olycksplatsen på vägen ner men det gick inte att se ner till bussen men man såg vart den kört av och diverse delar som låg utspridda längs med berget.
Engelskaundervisning o volleyboll.
Engelska undervisning, damm, volleyboll, femkamp, damm, hackiesack, basket, damm och lite mer DAMM = dagens innehåll.
Barnen i skolorna har lov eftersom det är så kallt så de kan inte gå i skolan. Vi tillsammans med ungdomsledaren härifrån bestämde därför att ha lite aktiviteter med barnen i kombination med engelskaundervisning. Så på förmiddagen undervisade vi engelska för 10-17åringar. Sen gick alla hem och åt och kom tillbaka på eftermiddagen för lekar och aktiviteter. Hela skolgården är en öppen jordyta som dammar som bara den.. Därav allt damm. Överallt verkligen.. #lunginflammationorsakatavdamm
nejtack# tur att det man kan andas genom halsduken...
Nu ska vi gå upp till kyrkan och ha lite minestry där, alla barn som vill får följa med. Grejen är att skolan är hindu så vi får inte göra något ministry här, men i kyrkan går de såklart bra!
Ikväll ska vi till Debbies igen :] :] :]
Filmkväll
Har haft feber några dagar men är bättre nu. Tror det var för att jag tog ut mig på mastodont-grävar-dagen. Har aldrig någonsin uppskattat febervärme så mycket som här, det var nästan skönt att ha feber.
Ikväll är vi hos Debbie (den supersnälla missionären) o äter mat o ser på film ;) Det är så skönt o få göra något mer "vanligt" emellanåt typ som ikväll, se på film. Att det dessutom finns wifi OCH ström på samma gång gör det hela ännu bättre!
För övrigt har vi det bra och är okej, eller ja det var jordbävning här idag men det var inget allvarligt.
Nu ska vi se på film o äta popcorn, auf wiedersehen!
Husbygge..
Hejhå, hejhå, vi ska till gruvan gå..
Ja ungefär så kändes det när vi hoppade ut från jeepen och började vår vandring på de smala stigarna med hackor och spadar redo att ta oss an utmaningen: gräva ut en grund i bergssluttningen. Det som alltså var en brant backe skulle förvandlas till en jämn yta (tänk sutteräng) så att de skulle kunna läggas en grund där. Nu är ja inte så bra på att förklara o tyvärr funkar det inte att ladda upp bilder men det här innebär i iallafall följande: att väldigt många kubikmeter stenar och jord måste grävas upp och lyftas bort!
Vi jobbade som djur hela dagen och det
var faktiskt ganska kul.
När vi kom hem sen sent på kvällen och termometern hade börjat krypa mot nollan (vilket i Nepal även innebär inomhus) så var det inte lika kul att tvinga sig in i duschen.. Eller ja menar kranen.
Ja ungefär så kändes det när vi hoppade ut från jeepen och började vår vandring på de smala stigarna med hackor och spadar redo att ta oss an utmaningen: gräva ut en grund i bergssluttningen. Det som alltså var en brant backe skulle förvandlas till en jämn yta (tänk sutteräng) så att de skulle kunna läggas en grund där. Nu är ja inte så bra på att förklara o tyvärr funkar det inte att ladda upp bilder men det här innebär i iallafall följande: att väldigt många kubikmeter stenar och jord måste grävas upp och lyftas bort!
Vi jobbade som djur hela dagen och det
var faktiskt ganska kul.
När vi kom hem sen sent på kvällen och termometern hade börjat krypa mot nollan (vilket i Nepal även innebär inomhus) så var det inte lika kul att tvinga sig in i duschen.. Eller ja menar kranen.
Medical-camp.
I torsdags åkte vi tillsammans med några läkare och pastorer till en by som är så pass isolerade att de helt saknar sjukvård. Vi åkte så klart buss (va annars?!) och resan som bara skulle ta två, tre timmar var visst en 5 timmars bussresa på de mest slingriga, branta terpentinvägar du någonsin, NÅGONSIN kan föreställa dig. Upp och ner för bergen skulle vi, vägarna var så smala att när man tittade ut genom fönstret såg man inte ens vägkanten!! Utan bara 100 meters stup, på en del ställen hade vägen rämnat och lämnat stora hål. Och ibland fick vi gå ut och rulla bort stenbumlingarna som rasat ner på vägen. Givetvis körde vi fast med bussen i ett lerig brant krök. Nosen på bussen gled utför kanten och vi fick gå ut och putta. Nu undrar ni säkert om det här ens är sant för det kan ju inte va möjligt att.. Nä o det kan det ju inte heller för man kan ju inte passera med buss över en väg som rämnat. Men chauffören han körde och fram kom vi och överlevde gjorde vi dit och tillbaka och JA änglarna fick jobba hårt.
Väl framme på campet var hundratals samlade för sjukvård. Mitt i folkhopen gjorde vi vårt program och efteråt erbjöd vi förbön. Folk kom från alla håll och när det fick se andra bli helade utbröt nästan tumult. Trots att vi gjort vårt program innan så trodde dem att det var magi så då fick vi avbryta och predika Guds kraft istället. Och sen efter det fick vi mass-be för folk i grupp istället för att hinna alla.
Nästa dag delade vi in oss i två grupper och vår grupp gick till en skola som låg i närheten. När vi kom dit lät rektorn avbryta alla lektioner och alla elever samlades ute på skolgården (ca 300) där de hade en stor scen där vi gjorde vårt program. Jag vittnade och Spencer predikade o så gjorde vi Jesusdramat också. Trots att rektorn var hindu lät han oss göra allt detta, efteråt fick vi be för eleverna. Ja o Katy sjöng lite sånger med de mindre barnen som flockats kring oss när programmet var slut. Under tiden (sååå typiskt att ja missa det som kommer nu..) så kom en kille fram till Spencer och ville att han skulle be för hans rygg. Spencer bad en gång men inget hände o han tyckte att killen stod så konstigt så efteråt bad Spencer honom sätta sig på en stol med ryggen intill kanten och sträcka ut benen och då var det ena benet 3cm kortare än det andra. Så han bad för killen och beordrade benet att växa ut i Jesunamn och ryggsmärtan att försvinna. OCH DET BLEV SÅ BENET VÄXTE UT OCH RYGGSMÄRTAN FÖRSVANN! Pojken hoppade upp ur stolen och var alldeles till sig. Käääära någon nu har jag inga ord kvar mer än att Gud är god och det här är galet!
Väl framme på campet var hundratals samlade för sjukvård. Mitt i folkhopen gjorde vi vårt program och efteråt erbjöd vi förbön. Folk kom från alla håll och när det fick se andra bli helade utbröt nästan tumult. Trots att vi gjort vårt program innan så trodde dem att det var magi så då fick vi avbryta och predika Guds kraft istället. Och sen efter det fick vi mass-be för folk i grupp istället för att hinna alla.
Nästa dag delade vi in oss i två grupper och vår grupp gick till en skola som låg i närheten. När vi kom dit lät rektorn avbryta alla lektioner och alla elever samlades ute på skolgården (ca 300) där de hade en stor scen där vi gjorde vårt program. Jag vittnade och Spencer predikade o så gjorde vi Jesusdramat också. Trots att rektorn var hindu lät han oss göra allt detta, efteråt fick vi be för eleverna. Ja o Katy sjöng lite sånger med de mindre barnen som flockats kring oss när programmet var slut. Under tiden (sååå typiskt att ja missa det som kommer nu..) så kom en kille fram till Spencer och ville att han skulle be för hans rygg. Spencer bad en gång men inget hände o han tyckte att killen stod så konstigt så efteråt bad Spencer honom sätta sig på en stol med ryggen intill kanten och sträcka ut benen och då var det ena benet 3cm kortare än det andra. Så han bad för killen och beordrade benet att växa ut i Jesunamn och ryggsmärtan att försvinna. OCH DET BLEV SÅ BENET VÄXTE UT OCH RYGGSMÄRTAN FÖRSVANN! Pojken hoppade upp ur stolen och var alldeles till sig. Käääära någon nu har jag inga ord kvar mer än att Gud är god och det här är galet!
En vanlig dag i Nepal...
I onsdags vandrade vi till en bergsby som låg på bergsryggen mitt emot oss. Det innebar att vi behövde vandra hela vägen nerför berget, eller ja inte riktigt hela för när vi närmade oss botten fanns det en hängbro vi kunde passera. Sen var det bara att påbörja färden uppåt för att slutligen komma till byn på andra sidan. Folk började följa oss på vägen så när vi tillslut kom till en öppen yta kunde vi starta vårt program. Vi det laget hade hela byn samlats och det var fullt med folk över allt. Vi gjorde ett gospeldrama om Jesu död och uppståndelse. Jessie delade sitt vittnesbörd och Johnny predikade. Vi spelade lite sånger också. Efteråt fick vi be för dem och det var flera som blev helade. Det är helt galet vad God is moving in Nepal! O det bästa av allt, så här ser nästan varenda dag ut här! Jeei Massie!
