Jeeij Massé!
De senaste dagarna har vi vandrat till olika byar och gjort open airs, typ gatuevangeliserat med draman, vittnesbörd och predikan m.m. I förrgår gick vi till en by som var helt onådd och turligt nog var alla samlade för ett bymöte så vi fick vara med där och vittna för dem.
Igår besteg vi ett berg som var jättebrant, det kändes som att vi aldrig skulle komma till toppen men så tillslut kom vi äntligen upp och den utsikten vi fick var helt klart värt besväret.
Idag är det lördag här och det är då Nepaleserna går till kyrkan. Vi delade upp teamet i två grupper och gick till en kyrka var. Vår grupp gick till den lilla kyrkan som var i ett rum stort som hälften av vårat vardagsrum ungefär där vi trängdes med ca 40 andra besökare som gladeligen sjöng och prisade Gud ända från tårna. Vi gjorde ett drama på en knapp kvadratmeter (!!!), Christian delade ett vittnesbörd och jag fick predika. Jag gjorde hjärtat-predikan som jag gjort förut hemma bara att den blev lite mer Nepalistyle. Efteråt stannade vi kvar och lekte med barnen. Jag och Katy bad för en gammal kvinna som kom fram till oss och pekade på hennes knä och visade att hon hade ont. När vi hade bett klart sken hon upp och gick iväg. Så jag hann aldrig få något svar eller tecken på om det var bra men jag antar det?!
Idag skiner solen igen, skönt! Både igår och i förrgår var det lite mulet och det blir så vansinnigt kallt om inte solen får värma upp lite under dagarna iallafall.
Annars har vi det bra här, börjar vänja sig vid att ...man bara kan duscha en eller max två gånger i veckan. Och att kläderna blir så rena som man tvättar dem, så de gäller o gno ordentligt. Att strömmen och vattnet är begränsat, men när det väl kommer på blir man nästan barnsligt glad. (Fast samtidigt gillar jag att tända ljus på kvällen när strömmen är borta.) Att mornar och kvällar innebär EXTREM KYLA. Hur som helst, visst man kan undra varför vi byter det här mot svensk standard men jag tycker verkligen att det här är så nyttigt. Jag har aldrig någonsin varit så nära en kultur som denna för en så lång tidsperiod och det lär mig verkligen att uppskatta och vara tacksam för allt det jag har där hemma. Som dessutom faktiskt väntar på mig o som jag får komma hem till om några månader. Så så farligt är det ju inte. Men vi får väl se med tiden om jag ändrar mig, om några veckor kanske jag skriver värsta Nepal- klago-inlägget *hoppas inte*. Då får jag väl påminna mig om det jag skrev nu.
Saknar min familj, mina vänner, mitt jobb och min församling. Men jag vet ju att ni finns där när jag kommer hem. Så det är mer som att jag ser fram emot er ;) massor med kramar till er!
Igår besteg vi ett berg som var jättebrant, det kändes som att vi aldrig skulle komma till toppen men så tillslut kom vi äntligen upp och den utsikten vi fick var helt klart värt besväret.
Idag är det lördag här och det är då Nepaleserna går till kyrkan. Vi delade upp teamet i två grupper och gick till en kyrka var. Vår grupp gick till den lilla kyrkan som var i ett rum stort som hälften av vårat vardagsrum ungefär där vi trängdes med ca 40 andra besökare som gladeligen sjöng och prisade Gud ända från tårna. Vi gjorde ett drama på en knapp kvadratmeter (!!!), Christian delade ett vittnesbörd och jag fick predika. Jag gjorde hjärtat-predikan som jag gjort förut hemma bara att den blev lite mer Nepalistyle. Efteråt stannade vi kvar och lekte med barnen. Jag och Katy bad för en gammal kvinna som kom fram till oss och pekade på hennes knä och visade att hon hade ont. När vi hade bett klart sken hon upp och gick iväg. Så jag hann aldrig få något svar eller tecken på om det var bra men jag antar det?!
Idag skiner solen igen, skönt! Både igår och i förrgår var det lite mulet och det blir så vansinnigt kallt om inte solen får värma upp lite under dagarna iallafall.
Annars har vi det bra här, börjar vänja sig vid att ...man bara kan duscha en eller max två gånger i veckan. Och att kläderna blir så rena som man tvättar dem, så de gäller o gno ordentligt. Att strömmen och vattnet är begränsat, men när det väl kommer på blir man nästan barnsligt glad. (Fast samtidigt gillar jag att tända ljus på kvällen när strömmen är borta.) Att mornar och kvällar innebär EXTREM KYLA. Hur som helst, visst man kan undra varför vi byter det här mot svensk standard men jag tycker verkligen att det här är så nyttigt. Jag har aldrig någonsin varit så nära en kultur som denna för en så lång tidsperiod och det lär mig verkligen att uppskatta och vara tacksam för allt det jag har där hemma. Som dessutom faktiskt väntar på mig o som jag får komma hem till om några månader. Så så farligt är det ju inte. Men vi får väl se med tiden om jag ändrar mig, om några veckor kanske jag skriver värsta Nepal- klago-inlägget *hoppas inte*. Då får jag väl påminna mig om det jag skrev nu.
Saknar min familj, mina vänner, mitt jobb och min församling. Men jag vet ju att ni finns där när jag kommer hem. Så det är mer som att jag ser fram emot er ;) massor med kramar till er!
Curta.
När vi var i Katmandu köpte vi tyger för att sy upp Curtas till oss tjejer i teamet. Curta är en nepalisk klädnad som kvinnorna bär här. Vi måste ha det på oss här i Daddelduhra, vilket inte gör mig någonting för de är riktigt sköna faktiskt. Byxorna är stora o fluffiga så man får plats med flera lager under så man inte fryser. En Curta består av tre delar: byxor, tunika och en sjal som man hänger över axlarna. Tyget kostade 1000 rupier i Katmandu vilket är ca 80 kr och att sy det hos en skräddare kostar ca 20kr. Så som ni förstår så är det väldigt, väldigt billigt här. Dessutom köpte jag tre par örhängen till för 2kr (!!!). Det är som en chock mot Hawaii. På julafton när vi gick till bageriet stannade jag till hos en skräddare för att ändra lite på tunikan, (den var lite för tajt för att få plats med ett underställ under), de tog skräddaren en halvtimme och kostade 3kr. Här i Daddelduhra var tygerna tom billigare så jag köpte ett till tyg för bara 650 rupier som ja lät sy upp. Ska hämta den i övermorrn, om den är klar vill säga. Det är ju trots allt Nepali tid vi räknar med.
åh typiskt hade en bild men de verkar inte vilja fungera nu : (
Juldagen.
Även denna dag börjades med chai i köket, ja måste säga att jag verkligen gillar te-kulturen här. Mjölkte med massor av olika kryddor, supergott! Sen hade vi julklappsbyte och brunch vid tio. Vid tolv gick vi iväg till marknaden för att vara med på ett jul-event som arrangerades av kyrkan här i byn. De satte upp en liten "scen" på en parkeringsplats och på mindre än några minuter hade människor flockats. De hade ett program med medverkande från kyrkan men vi fick vara med på ett hörn. Vi dansade patépaté och gjorde ett drama om Jesu död och uppståndelse. Sen delade Spencer ett gospel message. Efteråt flockades folk som ville att vi skulle be för att de skulle bli friska efter som just helande var med i dramat. Vi fick se så många människor bli helade och folk som ville ta emot Jesus och bli kristna att jag tillslut tappade räkningen. Under efter under hände konstant och det var så häftigt att få vara en del av det! Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om något liknande, jag blev förvånad själv när vi bad och den första kvinnan blev helad. En man hade ryggproblem som jag och Robin bad för och när han blev helad undrade han vad det var för medicin vi använde. När vi förklarade igen att det inte var med någon medicin utan med Guds kraft han blev helad så undrade han varför vi inte gick omkring på sjukhusen och bad för folk som att det vore helt självklart. :]
Efter mötet på torget var vi inbjudna till Debbie en missionär från Washington som bott här i 13 år. Hon jobbar på ywambasen och är en av våra kontakter här i Daddelduhra. Här är vi nu och julmyser. Det är ju amerikansk julafton idag. Debbie har stekt amerikanska pannkakor till oss som vi ätit med nutella, jordnötssmör och fruktsallad. Supergott! Nu tittar vi på The Elf en julfilm o äter popcorn!
Merry christmas! Och till alla Hawaiianer back in Honolulu: Mele kalikimaka!
Den här dagen känns nästan overklig, för några timmar sedan var vi ute på gatan och bad för sjuka och nu lite senare sitter jag här och äter popcorn och ser på film! Iallafall...
TACK KÄRE GUD, vilken underbar dag!
Efter mötet på torget var vi inbjudna till Debbie en missionär från Washington som bott här i 13 år. Hon jobbar på ywambasen och är en av våra kontakter här i Daddelduhra. Här är vi nu och julmyser. Det är ju amerikansk julafton idag. Debbie har stekt amerikanska pannkakor till oss som vi ätit med nutella, jordnötssmör och fruktsallad. Supergott! Nu tittar vi på The Elf en julfilm o äter popcorn!
Merry christmas! Och till alla Hawaiianer back in Honolulu: Mele kalikimaka!
Den här dagen känns nästan overklig, för några timmar sedan var vi ute på gatan och bad för sjuka och nu lite senare sitter jag här och äter popcorn och ser på film! Iallafall...
TACK KÄRE GUD, vilken underbar dag!
Julafton i Nepal.
Vaknade upp, tassade ner i min fleeceonepiece till köket, drack en kopp chai och åt ris med ägg, inte riktigt risgrynsgrötsfrukost men nästan. Utsikten vägde upp för det, jag älskar att sitta på bänken på balkongen och blicka ut över bergstopparna, det är så vackert, man blir aldrig mätt på det.
Senare på dagen gick vi till ett litet bageri och åt kanelbullar och drack chai. När vi kom tillbaka var kvällsmaten klar. Vi åt kyckling, ris o dhal. Yummie, inte varje dag man får kött eller ja, kyckling i alla fall.
Robin och jag hade disken, men efter det samlade Spencer o Mahea alla oss o sa att de hade en överraskning! Vi fick paket från Sverige! De hade kontaktat allas familjer o bett dem skicka ett paket med julklappar. Lyckan var total, vi var bokstavligt talat som barn på julafton!
I våra paket fick vi: ficklampa, handkräm, lypsyl, berocca, vantar,choklad, en varm tröja, godis och massa annat men bäst av allt: PEPPARKAKOR!!! Mamma hade bakat pepparkakor och skickat med i en burk, snälla rara mamma vad glad jag blev.
I Robins låda låg julkort och teckningar från alla syskon och barn i familjen, julpynt så som, en ängel, några tomtar, en julklocka, alla ur respektive samlingar. värmeljus, godis... SKUMTOMTAR och massa mer.
Sen gick vi upp på vårt rum, tände massa ljus och lyssnade på julmusik. Robin satt i gungstolen och läste julevangeliet, precis som morfar Bengt eller Samuel med för den delen. Vi åt pepparkakor, knäck, godis och läste alla fina julkort. Vilken stämning!
Senare på natten skypeade vi hem till ekorrevägen där nästan hela familjen var samlad. Det var så mysigt att få prata med dem. Vi försökte ringa min familj också men det fungerade tyvärr inte, får försöka imorrn.
Har som ni säkert förstår haft en underbar jul här i Nepal. Vi är så Lyckliga och tacksamma. God jul, familj och vänner, ni är det enda som saknas oss!
Dharan.
Förra veckan spenderade vi på ywambasen i Dharan. Vi åkte dit i buss, med buss menar jag det skruttigaste du kan tänka dig och så ännu lite värre.. Att ta sig genom en bergskedja i Nepal med bromsar som gnisslar så högt att man får ont i öronen känns inte helt hundra när man får möte på de små serpentinvägarna med branta stup på sidorna. Ibland var bussen så långt ut på vägkanten att man inte ens såg vägenkanten.. Tur för mig att jag somnade efter knappt 30min o sov genom hela resan. Värre var det för stackars Robin som inte kunde sträcka ut sina ben på samma sätt som jag och på så sätt "låsa fast mig". Han hade fullt upp med att hålla sig kvar i sätet eftersom att det var så brant att han liksom gled av hela tiden. Men fram kom vi iallafall bara lite olika utvilade. Av någon anledning hade vi med oss 8 st tält o vi var något nervösa att vi skulle behöva bo i dem vilket förstärktes när vi kom fram till basen o upptäckte att det var fullt med konferensfolk i varje rum. Men tack o lov så var tälten till konferensen, vårt team skulle bo i kyrkan across the street. Robin o ja fick bo i ett rum hos en familj ett stenkast från basen för de blev fullt i kyrkan. Komola hette mamman, hon var i min ålder, hade tre barn o en man. Hon var supersnäll, varje morgon kom hon in med chai-(te) till mig o Robin :] I början hade vi ingen dörr och bara några glas i fönstren, resten var gluggar men huset höll på att byggas så by the end of the week så hade vi både dörr och fönster! Iallafall anledningen till att vi var i Dharan förra veckan var för att hjälpa till på en ywamkonferens för alla ywamleaders i norra Asien. Vi var där några dagar innan för att förbereda o sen började konferensen på söndagen o pågick till onsdagen. Vår uppgift var att ta hand om barnen, vi lekte massa lekar/tävlingar, spelade upp sketcher, några bibeldraman, ansiktsmålning, pysslade och massa annat kul;) Såhär såg en vanlig dag på konferensen ut... 7.00 Buss från basen till konferensen.. 8.00 frukost 9.00 barnprogram 12.30 lunch med alla barn Break 15.00 barnprogram 18.00 kvällsmat med barnen 19.00 buss hem till basen På torsdagen kom vi till konferensen för att städa men de enda vi gjorde var att packa ner tälten, sen väntade vi länge på ja vet inte vad.. sen fick vi höra att vi skulle gå till killarnas logement o städa där.. Så vi började gå, det visade sig att de va typ 5km bort o när vi kom dit skulle vi bara rulla ihop några madrasser.. Extreeeemt oeffektivt i ett västerländskt perspektiv men helt okej i Nepal tydligen. Det förvånar mig faktiskt hur bra (än så länge) både ja o Robin hanterar extrem oeffektivitet + noll kontroll.. Ja menar väldigt ofta har vi ingen aning om vad som kommer next, vad som är planerat osv. Eftersom ingen vet utom våra kontakter som förmedlar det till våra ledare som direkt förmedlar det till oss.. Problemet är bara att i Nepal planerar man inte i förväg så ja, de blir som de blir.. Men det BLIR iallafall ;] Konferensplatsen var ute i skogen och det kändes nästan som hemma (naturen alltså). Där vi hade barnpassningen låg också köket som precis som allt annat var utomhus;) ibland hjälpte jag till med maten och jag lärde känna två systrar, Kabita och Samsanna, 11 och 13 år gammal som jobbade i köket. De lärde mig en del Nepali och ja dem lite svenska;) Tillsammans skalade vi määäängder med kokt potatis:) efter som de inte finns några potatisskalare här så kokar man först så skalet blir mjukt så att det sen går att riva bort. Maten är supergod men det får jag skriva om en annan gång för nu fryser ja såååådant om fingrrrrrrarna. Bye!
Äntligen framme!
>
>
> Namaste! Efter en låååång flygresa är vi äntligen framme i Nepal. En kille från YWAM-Nepal hämtade upp oss i en liten, liten minivan som vi alla knölade in oss i, väskorna gick på taket. Vi åkte direkt till Apex guesthouse som vi har bott på i två nätter. Det är ett backpacker guesthouse som YWAM-Nepal har.
>
> Igår gjorde vi en scavengerhunt i Kathmandu. Typ massa uppdrag som vi skulle göra för att samla poäng. Men mest för att lära känna staden. Bl.a så cyklade Robin en rickshaw med rickshawfarbrorn i baksätet! Vi handlade en del också, vantar, mössor, sockar och slippers. Det går åt i kylan!
>
> På dagarna när solen är framme är det helt okej, typ 17grader. Men så fort solen börjar avta slår det om och blir svinkallt!!! O eftersom husen är i betong bara blir det nästan kallare inomhus. Första natten sov ja i Ullmaxuuderställ, leggins, 5 par sockar, 2 tröjor och en fluffig fleece onepiece. O så mössa o vantar också förstås! Tillslut fick ja upp värmen o kunde sova!
>
> Nu sitter vi på ett internetcafé här i Katmandu. Om 1 timme åker vi till Duhran, en stad i östra Nepal där vi ska hjälpa till på en YWAM east asia konferense. Bussresan tar ca 18 timmar men det är ju inget jämfört med den 60timmar långa bussresa vi har framför oss när vi ska åka från Duhran i öst till Dahldura i öst. Yabbadabadoo!
>
> Borde skriva massa annat så som att vi mår bra, det är fint här, människorna är superrara och vi trivs bra men det hinner jag inte. Hejdå!
>
>
> Namaste! Efter en låååång flygresa är vi äntligen framme i Nepal. En kille från YWAM-Nepal hämtade upp oss i en liten, liten minivan som vi alla knölade in oss i, väskorna gick på taket. Vi åkte direkt till Apex guesthouse som vi har bott på i två nätter. Det är ett backpacker guesthouse som YWAM-Nepal har.
>
> Igår gjorde vi en scavengerhunt i Kathmandu. Typ massa uppdrag som vi skulle göra för att samla poäng. Men mest för att lära känna staden. Bl.a så cyklade Robin en rickshaw med rickshawfarbrorn i baksätet! Vi handlade en del också, vantar, mössor, sockar och slippers. Det går åt i kylan!
>
> På dagarna när solen är framme är det helt okej, typ 17grader. Men så fort solen börjar avta slår det om och blir svinkallt!!! O eftersom husen är i betong bara blir det nästan kallare inomhus. Första natten sov ja i Ullmaxuuderställ, leggins, 5 par sockar, 2 tröjor och en fluffig fleece onepiece. O så mössa o vantar också förstås! Tillslut fick ja upp värmen o kunde sova!
>
> Nu sitter vi på ett internetcafé här i Katmandu. Om 1 timme åker vi till Duhran, en stad i östra Nepal där vi ska hjälpa till på en YWAM east asia konferense. Bussresan tar ca 18 timmar men det är ju inget jämfört med den 60timmar långa bussresa vi har framför oss när vi ska åka från Duhran i öst till Dahldura i öst. Yabbadabadoo!
>
> Borde skriva massa annat så som att vi mår bra, det är fint här, människorna är superrara och vi trivs bra men det hinner jag inte. Hejdå!
>
NEPAL NU KOMMER VI!
Vad ska vi göra där? Tjäna människor, be för sjuka, gatuevangelisera, predika, besöka kyrkor, träffa massa barn, vandra i bergen.. och en massa annat. Ärligt talat så är ingenting riktigt spikat mer än första veckan, för det fungerar liksom inte så att man kan planera in allt. Man får ta det lite som det kommer :]
Hur som helst så kommer vi hela tiden att utgå från dessa två ywam-baser, den ena i Katmandu och den andra i Daldura. Sen kan det hända att vi vandrar upp i bergen till nån by och stannar där några dagar innan vi återvänder till basen. Men vi kommer liksom alltid ha en bas.
Katmandu har väl internet någonstans om inte minst på ett internetcafe eller så men jag är tveksam till om Daldura har det. Så det återstår att se.. där av kan det bli väldigt, väldigt glest med inläggen här på bloggen.
Vilka är vi?
Jake, Jesse, Johnny, Colton, Jon, Robin, Spencer, Christian.
(Mandy), Lauren, Mahea, Elise, Katy, Dana, Lulu.
För övrigt är vi mer än tacksamma för alla böner vi har fått, jag vet inte om jag sagt det innan men Robin är frisk nu sedan ett par veckor tillbaka. (Tack käre Gud). Men vi fortsätter gärna att ta emot era förböner <3
Be gärna för beskydd över vårt team och framgång i vårt arbete<3
Sen var det nog inget mer... Hejdå på ett tag.
Jo just de ja, om jag inte hinner säga det innan den 24:e MELE KALIKIMAKA!
Ps. en gång till, caroline, om jag kunde skulle jag sjunga tipp-tapp för dig, vet att du gillar den. <3
TREHUNDRA-TRETTIOSEX-TUSEN KRONOR!
Det är ju det här med under va.. kommer ni ihåg att ja skrev i början om att det var några i SBS klassen som hade de riktigt tufft med pengar o vi tog upp en frivillig gåva till det och att det resulterde i flera tusentals dollar. Vilket är helt omöjligt men iaf. GUD är sån. För några veckor sedan skulle alla betala in sina outreach avgifter inför resan.. Tyvärr var det väldigt många som inte hade i närheten av vad det skulle kosta, totalt fattades det 48 000 DOLLAR. Alltså 336 000 svenska kronor, rätt mycket minus i kassan med andra ord... det var några veckor sedan. Nu några dagar innan vi åker har pengarna kommit in, alltså det här är så galet att jag inte förstår det själv. Våran klass låg minus 336 000 kronor för bara ett par veckor sedan och nu inget alls... alltså förstår ni? Gud är god, han förser.
Pengar har kommit in från alla möjliga håll, det är helt galet. Men det som är så fantastiskt med YWAM är att det är så här de funkar, de är ofta deras studenter eller ledare med för den delen inte har pengar till resan men eftersom att vi tror på det som står i bibeln att den Gud kallar kommer han också att förse så antar dem dessa elever ändå. Och varenda gång så kommer pengarna in, på ett eller annat sätt.. det här är en bas som har funnits i 30 år i Honolulu och det har aldrig någonsin hänt att någon inte har kommit iväg på outreach för att pengarna inte har kommit in. Sååå häftigt!
Förresten så pratade Jordan, (han som undervisar den här veckan) lite om det idag att om man ska lita på Gud så måste man ge honom lite spelutrymme o gå i tro. Om vi har allting fixat o planerat in i minsta detalj så blir det så lätt att man tror att man "inte behöver honom" o då får han inget utrymme att vara delaktig. Inte bra, gör lite grejs i tro, vilket är lättare sagt än gjort... men när man väl gör det, så finns han alltid där. Amen & Godnatt!
Starbucksmys.
Var på Starbucks, drack Latte o spelade en resevariant på trivial pursuit, gissa vem som vann?
Jag. Helt otroligt.
Korvträdet.
Sbs:arna tar studenten!
I kväll har vi firat SBS:arna som efter nio månader av hårt arbete äntligen kämpat sig fram till studenten! SBS, är tillskillnad från DTS en mer djupgående bibelskola. DTS är mer fokus på mission och varar bara i sex månader. Hur som helst GRATTIS alla SBS:are!!!
Married-couples @ Duke's.
I lördags var vi ute o firade "sista helgen" tillsammans med de andra gifta paren, John & Dana och Christian & Elise. Tyvärr så kommer Christian & Elise inte tillbaka till Hawaii i feb. Utan de åker direkt från Indien hem till Norge. Kommer sakna dem, tur att de inte bor så långt bort;)
Vi åt på Dukes, (surf legend). Robin beställde revbensspjäll med pomme, jag KÖTT (steak) o en supergod sallad med valnötter i. Till efterrätt blev det hula-paj!
Senare på kvällen när vi skulle åka hem och var på väg mot busshållplatsen såg vi bussen passera:[ jag sprang rakt över gatan som en idiot ( ja vet dumt) men tyvärr i onödan.. Vi fick vänta i över en timma på nästa buss o kom inte hem förrän närmare halv två.. men under tiden vi vänta på bussen kom en uteliggare förbi som ville att vi skulle be för honom så helt i onödan va de ju inte.. Men hur som helst: BRA KVÄLL!!!
Outreach-prepp.
Kära nån, vi har haft två galna dagar här på basen. I söndagsmorse skulle alla samlas i Tinen (vår lektionssal) och där fick vi reda på följande... "Från och med nu börjar outreachprepp. vilket betyder att vi kommer låtsats att ni är på outreach med allt vad de kommer innebära..Regler:
Ni måste klä er enligt den klädkod som gäller i resp. land, (vilket innebär att man inte får visa axlar eller knän).
Killar och tjejer får inte röra varann så som kramar, highfive m.m. (Det anses oförskämt i några av dessa länder.)
Rikta inte fotsulorna mot någon*.
Lyssna på era ledare.
Kom i tid.
*Att visa undersidan av foten mot någon t.ex. när man sitter ner innebär ungefär samma sak som att peka finger. (Indien, Nepal).
Det har alltså pågått en tävling med massor utav olika deltävlingar, för varje vinst samlade vi poäng och bröt man mot någon av reglerna fick man minus poäng. Det första vi gjorde var att åka till kyrkan 1,5 timma innan de började, sen bad vi och satt där och väntade. Tydligen är väntan något man behöver tränas i, eller tydligen det vet jag iof redan. Efter två månade med ett team i Afrika lärde jag mig ganska snabbt att väntan o tålamod är mer än nödvändigt i icke-västländer eftersom att tidsplanering inte riktigt existerar där. När vi kom hem från kyrkan hade vi massa olika tävlingar för att samla poäng till vårt team. Bl.a. monkey-pass, 1-minute speach (utan att säga, eh, like m.m.), vattenpass, o massa andra lekar. Sen under lunchen fick vi veta att vi hade 15min på oss att vara "redo" på parkeringen..(vad nu det innebär?) Hela de här två dagarna har det varit så att vi inte har vetat någonting om vad som ska hända eller när. Inte ens våra ledare utan det har bara varit Sarah vår base-leader som vetat. Allt för att skapa ett så "naturligt" scenario som möjligt. För så kan det verkligen vara att man är någonstans och man undrar vad som ska hända här next men då gäller det att plocka fram det där tålamodet... vilket är lättare sagt än gjort. Hur som helst, på kvällen blev vi nerskjutsade till waikiki i våra team och fick göra olika uppdrag bl.a. open air, gatuevangelisation m.,m.
På natten till måndagen blev vi väckta halv fyra på morgonen, vi hade en kvart på oss att va redo o samlas i Tinen. Där fick vi nya uppdrag, bl.a. skulle vi gå en bönevandring. [zoombietrött] men det gick.. efter ett tag kom vi till en park, där var det ytterliggare några tävlingar. #mörkt.trött.menViKomTvåa#
Efter det gick dagen i ett, vi hade baseworship med julsånger, efter det lecture med massa outreach info, sen en halvtimmas lunchrast, o efter det skulle alla ner till Universitetet. Där skulle vi delas in i grupper och hålla en lektion med nybörjar engelska för japaner, vi hade 15min att bestämma vad vi skulle göra. När 15 minuter hade gått och vi hade planerat upp en lektion i vår grupp fick vi veta att det inte var sant och det också bara var outreach prepp. I vissa team bl.a. kambodja kommer de att få undervisa en hel del engelska. På riktigt alltså, men nu var det bara ett fejk-scenario.
När vi kom tillbaka från universitetet överraskade ledarna oss med följande: Tinen hade förvandlats till en marknadsplats i Indien, det luktade rökelse, spelades musik, de låg skräp över allt på marken, och var fullt med indier över allt. De ville sälja smycken, var super när-gångna, tiggde om pengar och mat, skrek och allt var helt kaos. Alltså ärligt talat, jag trodde inte att man kunde framkalla en fejkad kulturchock i mig som faktiskt är ganska berest. Men tro mig, det kunde man tydligen. Fast att det bara var i tinen så var det så sjuukt verkligt.
Hur som helst, vårat team lyckades samla på sig så mycket poäng så att vi tillome VANN! Weehow!
1.Nepal
2.Indien
3.Kina
4.Kambodja
Detta ska firas med en strabuckskaffe! Go jul.
Ja vet, det är ju några veckor kvar, men ja övar, vill ha lite julstämning.
