harryslillaresa.blogg.se

 

 

Här är en bild på Gregoar, för er som inte läst de gammla inläggen så delar vi vårt rum med honom. Han kom väldigt oinbjuden men verkar insistera på att vilja bo just i vårat rum så ja, what can you do? Nu är vi vänner, ja måste bara dressera honom att inte bajsa på min kudde.

 

Både jag och Robin vaknade imorse vid 6 av ett högt gnagade ljud. Så jag tände ficklampan på mobilen och försäkrade mig om att råttan inte befann sig i vårat rum innan jag satte ner fötterna på golvet.Sen gick jag ut till badrumet för jag trodde verkligen att den skulle vara där för det lät precis som så. Men där var den inte och tur var kanska det, vad skulle jag annars gjort om jag såg den? Anyway så efter frukost har vi alltid en timmas quiet-time, typ quality time med Gud en och en. Varje dag har vi två kapitel vi ska läsa i bibeln och sen ska man välja ut en bibelvers som man skriver lite kort om t.ex. hur man kan tillfoga den i sitt eget liv. Den här morgonen läste jag i Mark.2-4 och så valde jag 4:24-25 där står det att de mått som vi mäter med ska det också mätas upp åt oss. Basicly att om vi är generösa och givmilda så ska Gud vara generösa mot oss och ge tillbaka även mer. Och jag tror verkligen, verkligen att det är sant. Att om vi ger så får vi tillbaka, och jag har ett jättehäftigt bevis på det. Inte för att vi direkt har gett så väldigt mycket men for some reason så har pengarna vi försökt betala våra flygbiljetter med alltid kommit tillbaka. När vi upptäckte det första gången blev vi oroliga att det blivit något fel så Robin ringde flygbolaget och de sa att vi skulle föra över pengarna igen så vi gjorde det. Men efter ett tag kom dem tillbaka igen och då när Robin ringde en gång till så var allting ordnat och klart enligt flygbolaget. Så de där 18.000 kronorna är fortfarande kvar på kontot och vi hade inga som helst problem med våra flygbiljetter när vi flög eftersom att "allt var betalat och klart." Häftigt va?

 

Efter quiet-time hade vi lecture phase. Vi har undervisning minst en gång varje dag. Idag var det en kvinna som hette Cindy som är missionär i sydasien som predikade, talade, undervisade what ever you perfer. Hon var riktigt intressant att lyssna på iallfall. Hon berättade om deras arbete och hur det startade och vad som hänt sedan dess. Just som jag satt där kände jag att något kittlade till på benet. När jag tittade efter för att se vad det var fick jag se en söt liten geckoödla krypa över mitt lår. Jag kunde inte borsta bort den som med en insekt så jag var tvungen att försöka ta upp den i handen så att jag kunde bära ut den på gräsmattan. Men när jag skulle göra det hoppade den upp på min tröja istället. Tillslut fick jag fatt på den och kunde äntligen gå ut med den i trädgården.

 

När vi kom tillbaka till rummet efter lecture phase upptäckte jag något SUPERÄCKLIGT. Råttbajs på min huvudkudde, hur äckligt är inte det? Det är så mycket värre än det som jag tyckte var superäckligt innan. Vi hade nämligen en bautakackerlacka som hade fastnat i hål i golvet intill väglisten, den var visserligen redan död när jag såg den men ändå supergrose. Men i förhållande till det här, råttbajs är ändå så mycket värre.

 

Efter maten hade vi workduties, alla delas in i grupper som tar ansvar för olika områden. Vi har två såna lektioner i veckan. Det finns allt från trädgård, städning, kök, m.m. Men jag, Robin, Jesse, Tanje och Joakim kom i nån typ randomgrupp så vi kommer att göra lite olika från gång till gång. Men iaf. vårt första uppdrag var att rensa under ett av husen. Här har husen inga källare men dem bygger dem rätt så högt upp så att man kan krypa in under och lägga sina grejer där. Men det hade typ aldrig blivit rensat så det hade liksom bara fyllts på hela tiden. Så vi tog ut allting, krattade ut typ hundra säckar löv. slängde massa grejer på tippen och la tillbaka det lilla som faktiskt skulle sparas. Typ julpyntet och några resväskor. Efter det var vi så vansinnigt smutsiga. Ja tog en dusch, åt lite mat snabbt och följde med ett team ner till Waikiki. Vi har community outreach en gång varje vecka. Det finns tre olika att välja på, alla på olika tider och dagar. Robin är på universitetet på onsdagar och jag har hemlösa på waikiki på tisdagar, men det är bara några timmar. Vi delar ut mat och pratar med folk typ. Men nu är jag så sjuuukt trött, o imorn börjar dagen med frukost vid sju som vanligt så jag borde verkligen sova.

GODNATT!

 

..O just det ja, fick höra av Spencer (staff) att det skulle kunna ha varit geckoödlebajs istället för råttbajs på min kudde så jag tänker bara bestämma mig för att det var det och fullständigt vägra tro att det ens skulle kunna vara något annat. godmatt!

  

 

Senast jag höllen en Jamba i min hand var sommaren -06 i L.A. Jag och Elina blev avsläppta för ett par timmars shopping på Target o jag minns så väl att vi laddade upp med Jambas. Trots vår starka start gick det itne så bra  på Target, vi tappade bort varandra. Men för och göra en lång historia kort, vi hittade varann, (långt senare dock). Det jag skulle komma till var iaf att jag verkligen längtat efter en jambajuice och idag ÄNTLIGEN! Vi fick gå rätt långt för att komma dit men det var det helt klart värt det. Jag beställde en MegaMango super big och Robin någon fivefruitMix, regular size.YUMMIE! A just de ja, för er som inte vet så är Jamba världens bästa juicebar som gör juicer och smoothies på färsk frukt helt utan tillsatser och liknande. Hur goda som helst!                                                                                                                                                                                          http://www.jambajuice.com  

Idag har vi fått våra scheman, och gått igenom lite basics. Sen skulle alla dela sitt Testimony, typ att man berättar något Gud har gjort i ens liv, eller hur man blev kristen till exempel, eller ah typ nått sånt. Ja blev så klart rätt nervös när ja insåg att ja helt oförberett skulle behöva prata inför hela klassen på engelska. Men tack käre Gud det gick bra. Det tog sjukt lång tid o gå igenom allas testamonies (vi är 40 students) o ja tänkte först att de skulle bli så långtråkigt efter ett tag, men ärligt talat varje story var verkligen intressant. Jag förundrades över hur alla vågade vara så öppna o verkligen dela väldigt personliga händelser. Det var flera som berättade att de haft problem med droger, alkohol, övergrepp, föräldrar som varit otrogna och lämnat familjen och massa andra hemska saker men att Gud verkligen mött dem på botten och de fått sina liv helt förvandlade. Det är kanske svårt för en del och tro att såna saker även kan hända i kristna familjer även om alla de här fallen inte gällde just kristna familjer men i alla fall. Jag tror det är viktigt att vi som kristna inser att vi bara är människor och med det kommer tyvärr också att vi som människor gör misstag. Det blir så lätt att man som kristen tror att man inte får misslyckas med någonting och gör du det så måste du försöka sopa det under mattan real quickly för du vill inte ge en dålig bild av vem du är och absolut inte visa att du faktiskt misslyckas med något. Men saningen är den att oavsett om vi är kristna eller ej så gör vi snedsteg här i livet och ingen kan någonsin leva felfritt. Jag tror att det är jätteviktigt att vi är mer öppna med våra fel och brister för annars sänder vi en helt fel bild till människor som inte är kristna av att vi är helt felfria och perfekta. Och kära någon det är vi ju verkligen inte. Men jag förstår att många okristna känner typ förakt mot kristna för att dem liksom sänder ut en bild av att dem är så pretto, o liksom felfria. Om jag inte vore kristen skulle jag nog känna samma sak och dessutom att jag då absolut inte skulle platsa i en kyrka eftersom att jag skulle känna mig typ inte tillräckligt bra. Och det är ju helt tvärtemot vad vi vill. Nu menar jag inte att vi ska gå och göra massa klumpigt eller tänja på våra gränser, allt jag säger är bara att vi ju faktiskt också gör fel och vi borde tänka om och bli mer öppna för varandra med det, eller hur? Dessutom är kyrkan en plats där vi borde kunna vara mer så, så att vi kan stötta varndra vad man än går igenom.  

 

 

Hipawai place, vårt nya hem.  Det första som hände när vi kom in i rummet var... "åååh vilka fina garderober" "Ja men kolla här WiFi och ett skrivbord till o med." med andra ord  att jag blev helt överlycklig över dem superfina garderoberna och Robin över skrivbordet och det trådlösa nätverket. Det är så otroligt mycket bättre än vad vi någonsin kunnat föreställa oss. Vi har liksom ett bautastort eget rum med två superfina garderober, en spegel, ett skrivord, två stolar o en söt liten byrå.O just de ja trådlöst internet, inte att förglömma. Nu kanske ni tänker att jag blivit knäpp men jämför det med de andra studenterna där typ 25 tjejer delar på fyra små rum. Eller de 16 killarna som bor i ett rum och sover i trippel våningssängar. Det har sina fördelar att vara gift ;]  Det är två andra par som också bor här så vi har liksom ett eget litet hus bara vi :] I vanliga fall har de sällan gifta par på YWAM men nu är vi tre o det känns "Kjempegrejt" för att citera våra norska grannar, Kristian & Elise. De andra paret är Dana & John from Reeno, Nevada. Också hur trevliga som helst :] TACK KÄRE GUUUD! 

 

Klockan är ett på natten och om en timma "far vi" som Rut skulle sagt, (Rut min älskade norrlänning, jag saknar dig redan.) Jag sitter i sängen i Robins gammla rum på illervägen och  fixar lite med datorn, ögonlocken är TUNGA men jag vill verkligen försöka slippa så mycket jet-lag som möjligt så jag ska försöka vara uppe så länge jag kan. Som det känns nu klarar jag max två minuter till. I lördags flyttade vi ur det sista och städade lägenheten,och igår fick Sara & Emelie nycklarna. De ska bo i våran lägenhet under tiden vi är borta, det känns så sjuktbra att det slutligen löst sig med allt och vi äntligen är helt set inför resan. Nu kan man äntligen pusta ut. Eller ärligt talat, sova ut lockar bra mycket mer. Men det ska jag, snart ialla fall, klockan sju går planet ((nu snarkar Robin))från Arlanda och då har jag cirka 24timmar att disponera för hur mycket sovande som helst. Vi flyger från Arlanda till London Heathrow, det tar typ 2timmar o 40 minuter, därifrån flyger vi till L.A, ca 11timmar, och sen flyger vi till Honolulu, Hawaii 6timmar. Så om allt går som det ska borde vi vara på Basen nån gång vid 8, morgonen där på. Alltså typ 24 timmar senare.Men om jag har förstått allt rätt så kommer klockan vara typ 8 på kvällen eftersom att Hawaii ligger 12timmar efter. Oj vad rörigt det blev. Med tanke på att jag är sjukt trött så är det ganska stor risk att jag rört till det nu. Hoppsan i så fall.

Fredag, tre dagar kvar. Försöker att minimera garderoben och bara sålla ut det bästa... det går sådär. Det känns som att alla bikinis, toppar, klänningar, solbrillor, shorts, ja framförallt shorts ropar "PICK ME, I've never been to Hawaii". Och om jag liksom inte väljer dem där supersnygga virkade shortsen så  poppar tanken upp, "ja men tänk om ja står där o ska gå till stranden och jag bara måste ha vita virakde shorts på mig, då hjälper det ju inte om de ligger hemma i Sverige. Äsch, jag packar så klart ner dem också, ett par extra short det gör väl inte så mycket? Men jo ett par timmar senare gör det tydligen det, 10kg kläder. OJDÅ. Ringer flygbolaget, för det här går ju bara inte, innan jag börjar sålla ännumer är det bäst jag kollar handbagagevikten en extra gång. Robin nämnde något om 5 kilo, i så fall måste jag verkligen ta bort en del, nä vi får hoppas på nått bättre. Om inte annat kan jag ju passa på att kolla vad det kostar med övervikt. Nu är det så klart inte så att jag skulle packa övervikt på vägen dit men risken är ju rätt så stor att det blir det på vägen hem så det kan ju vara bra att vara lite förberedd. TJUGOTRE KILO HANDBAGGAGE!!!, ((TACK KÄRE GUD)) kvittrande tackar jag den något överrumplade telefonisten och inser strax efter att jag lagt på att det var ju trots allt inte hon som bestämt vikten, men i alla fall, nu är jag GLAD. Plattar ut alla plagg (min beresta morfar tipsade mig) och maxar min lilla rullväska. Sådär ja! 10kg prick, och jag har ändå inte utnyttjat att väskan är extendable, det blir bra till hemresan! Perfekt!