Harry döparen och Art Jultomten!
Havsköldpadda + Herr Harrysson.
Sunday is Laundry-day!
På söndag kvällarna går vi alltid o tvättar, det är liksom bara då man hinner för alla andra kvällar är ju fullproppade. Imorse var ja i kyrkan, (blue water). Höll på att inte komma dit alls eftersom att iphonen tydligen inte förstått att vi befinner oss på Hawaii o därför inte anpassar oss till den svenska vintertiden!!! Ja tror ärligt talat att jag har försovit mig eller kommit försent varendaste gång till kyrkan som de ändrats till vintertid på klockan. Antingen ställer ja om, eller så glömmer ja, eller så är det nån klocka som ställer om sig automatiskt o då om ja sedan lägger på en timma eller hur det nu är så blir det ju bara värre?! Aja, ja trodde iaf att om ja åker till andra sidan jorden så skulle ja nog slippa eländet... Men näe då!
Åkte med Jared, Will, Julie, Bree o Robin till waikiki på em när vi kom hem från kyrkan. Spelade massssssa volleyboll, tack käre Gud va livet är bra!
https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/3913811/images/2012/pic_508e43879606ee5d92e5f96f.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-1/3913811/images/2012/pic_508e43879606ee5d92e5f96f.jpg" class="image">
LYCKODAG!
Ohana-Night!
I onsdags hade vi Ohana-Night, talentshow här på basen.. fy va kul.underhållande.roligt det var.
Det absolut bästa bidraget var en cover på gagnamstyle videon. Den finns tyvärr inte uppe på youtube än men jag ska lägga upp adressen så fort den kommer.. så sjuuuukt rolig! Det är köksstaffen som gjort den, kocken här på basen är korean så han gjorde så klart själva gagnamkillen. Här om dan dansa dem gagnamstyle i köket när de servera maten :D Har som sagt inte videon än men här är en länk till en youtubevideo från Ohanan-Night. http://www.youtube.com/watch?v=o_0lZbnxQSY
HIKE.
Starbucksfika.
Här om dan tog jag en Starbucksfika med Sara Liljeblom. Ja tror ja sagt de tidigare men hon är alltså den enda svensken här, ja förutom vi då. Sååå skönt att prata svenska. Ja menar, visst att Robin o ja så klart pratar svenska men killar pratar ju inte så mycket överlag, framför allt inte jämfört med tjejer. Så ja tror faktiskt att hon o ja utbytte fler svenska ord på den fikan än vad jag o Robin gjort sen vi lämnade Sverige. O då är det inte så att ja o Robin pratar ovanligt lite med varann, bara att tjejer pratar så väldens MYCKET och FORT!
På vägen hem från Starbucks mötte vi en tant som var ute och gick med sin sköldpadda Moses. Hon hade skrivit sitt mobilnummer med tusch på skalet eftersom att han är så snabb och rymmer ibland berättade hon.
Nu borde ja kanske skriva något fint avslut här men de hinner jag inte för nu är det mat, see ya!
Knäckebröd.
...kan man tydligen köpa på Down-to-earth. Det är en ekologisk/vegetarisk affär här i "närheten" (30min speed-promenad). Jag har aldrig någonsin sett Wasa utanför Sveriges gränser, men Hawaii levererar;)
Lat, latare, latast?
Om man tycker det är jobbigt att gå runt i affären när man handlar kan man åka på en sån här.. De är riktigt populära faktiskt!
Någon måtta får det väl vara?!
Jag vet inte men den som sydde våra gardiner hade nog lite problem med själva måttande.. eller?!
På Akuten.
Idag har vi varit på sjukhuset, fast det blev bra till slut. /Robin
Jag gjorde ett kollage och bad Robin skriva ett inlägg till bilden, bra men det känns som att jag inte kan posta en sådan bild utan att förklara vad som hänt, eller? First of all, NI BEHÖVER INTE VARA OROLIGA. Men vi tar det från början, Robin har som vanligt magproblem men i slutet på förra veckan blev det mycket, mycket värre och i fredagsmorse var han så dålig att de ville åka in till akuten med honom. Han hade gått på toan hela natten (blod), kunde inte behålla någon mat alls i mer än ett par minuter och var alldelles svimfärdig. På sjukhuset tog de väl hand om honom, han fick dropp, de tog massa olika blodprover, röntgen bilder på organen m.m. Under tiden bad alla på hela skolan, jag har nog aldrig kännt mig så omsluten av böner som då. För alla bad verkligen, folk smsade vänner och familjer och bad dem be. När vi väntade på proverna så somnade Robin och medan jag satt där och väntade hörde jag musik från någonstans ifrån och det var någon som spelade "How great is our God/Så stor är vår Gud" gissa om det kändes bra?! Senare på eftermiddagen kom provsvaren från labbet, inget visade på något fel??! Tack käre Gud, "inget farligt ialla fall" som läkaren sa. Men vi ska få återkomma till en gastrologi.... kommer inte ihåg resten på engelska men som är mer expert på magen. Under tiden ska Robin vila och äta typ välling. Vi tror att det hela beror på att han tog en pencillinkur här som han fått från sverige men som förmodligen slog ut hela imunförsvaret. Vi har bett massor, han kan behålla maten nu men han har fortfarande ont i magen till och från. Dessutom har han fått typ nått problem med ischiasnerven eftersom att han har vilat så mycket, men det är mycket bättre idag, förmodligen pga av all stretching o böner. Men kontentan är iaf. vi mår bra, Robin är inte helt återställd men betydligt bättre.
Väntar på bussen...
Huhuhu-BERT är död!
Eller jo de var det.
Happy Birthday... ME.
En rysk, en tysk och en Bellman.
I tisdags hade vi avsatt tid för att läsa våra böcker och skriva bokrecension m. m. Jag o Robin tog med en filt, frukt o lite vatten o la oss i gräset o läste. Detta varvades såklart med en del volleyboll. Efter en stund kom några fler och ville spela match. Ett tag in på matchen skulle en norrman göra en räddning på en boll som var långt utanför plan. Det slutade med att bollen fastnade högt uppe i trädkronan på ett träd intill planen. Då kom en hawaiian förbi och skulle hjälpa oss genom att kasta en annan volleyboll på bollen i trädet så att den skulle komma ner. Efter flera försök så fastnade även den bollen. Då klättrade en fransman upp i det bautastora trädet och klängde sig runt stammen och ropade "shäjk,shäjk,shäjk". Tyvärr utan framgång, så då föreslog en kanadensare att vi skulle försöka kasta stenar på bollarna för att dem skulle komma ner. Då påminde en svensk dem om att det inte var någon bra idé med tanke på bilarna som stod parkerade under trädet. Vid det laget kom en indier förbi med en fotboll och föreslog att han skulle sparka bollen på någon av de andra bollarna så att de kom ner. Han sparkade bollen och på första försöket satt även den fast i trädkronan. Då kom en amerikanska på att vi borde kasta en baseball som är hård och liten som verkligen inte kan fastna i trädkronan. Hawaiinesen erbjöd sig att ge baseballen ett försök. Han ställde sig på andra sidan trädet laddade länge och kastade till slut iväg bollen med sådan kraft att den for högt över trädkronan och landade mitt i trädkronan på en palm flera meter bort från det bautastora trädet. En palm skulle aldrig kunna hålla kvar en vanlig boll för den skulle vara för stor men den lilla baseballbollen satt som handen i handsken i centrum på den lilla palmens trädkronan. För att ge en lång historia ett avslut... Fransmannen klättrade upp i palmen, tog ner bollen, hawaiianen kastade baseballen från andra hållet och fick till slut ner alla bollar från trädkronan. Snipp, snapp, snut så var sagan slut!
Hawaii är DYRT.
Men ja glömde, det finns ju så klart en del saker som är riktigt, riktigt billigt... hamburgare, pommes, mac & cheese, friterad chykling, pizza, läsk, kakor, bakelser, munkar, pajer, energidrycker, chips, läsk, godis och allt annat snacks. Det blir liksom billigare dessto mer man köper. Jag fick höra att det "bästa" är att åka till wallmart och köpa en SÄCK med chips. Det är liksom en säck med massa olika chipspåsar i, då får man tydligen det "bästa av allt". Amerikanarna är mycket för det här med great deals, dessto mer, dessto billigare, dessto bättre ;D ...eller?!
smallgroup.
Hanuma bay.
Transform our world.
Nu undrar ni kanske varför vi tyckte att konferensen var så seg... Ed Silvoso, ledaren för konferensen var såååååå Argentinas svar på Jard Samuelsson. Och för er som inte vet vad jag talar om alls så kan ni åka till Löttorp nästa sommar och gå på tältmöte en kväll så kommer ni att förstå. Förlåt men det var verkligen supertorrt, inte andligt men liksom torrt förr oss lite yngre. Men emllan åt var det några bra talare, typ en Pastor Burton nånting hette han, han talde om massa under och helande. Och en kväll var det en pastor från Bethel som predikade och då var det flera som blev helade. Men sen hela tiden smög liksom Silvoso upp och skulle vara med på ett hörn o han var sååå.. liksom ja, Jard på något sätt.
Kreativiteten flödade dock i ritblocken hos dem flesta, här är mitt och Robins resultat. På första mötet var jag så insjunken i ritblocket att jag inte märkte att kameramannen stod precis bredvid mig och filmade jättelänge. Det var Robins diskreta armbåge i sidan som gjorde mig uppmärksam på det. Efter det lärde jag mig att inte sitta på ytterkanten någon mera gång. Efter några timmar in på konferensen somnade Robin. Han som alltid sagt att han aldrig kan sova på offentliga platser lyckades alltså med det "omöjliga".
Veckan avbröts på torsdagkväll med film och glass hemma på basen som ett "tack för att ni stod ut" från Cris and Cary, våra DTS ledare. Sen på fredagen hade vi bara smallgroup och sedan var vi lediga. Det blev en låååång stranddag. På morgonen åkte våran smallgroup som består av sju tjejer och vandrade uppför Diamond head. Sen åkte vi till en localspot o hoppade från klippor och badade på ett jättefint ställe som Maheea våran cellgruppsledare kände till eftersom hon är uppväxt här. Hon är förresten grym på Volleyboll.
Nu måste jag sova. Godnatt.
o just det... här kommer en bild på Jard och Ed.
VOLLEYBOLL.
Vi spelar en del volleyboll här, amerikanarna spelar heller inomhus volley med 6-manna lag så det blir mest större lag. "Planen" är det lite si o så med, det är mest en gräs/jordyta och ett nät men det går ialla fall att spela. Vi ska nog köpa sprayfärg och markera upp linjer, har bara inte hunnit det än. Dagarna går i ett ;] Robin skar sin tå på en glasskärva som låg på planen, sen fick han in massa sand och smuts i det som det tog mig typ en halvtimme att pilla bort med pincett, eftersom att det liksom satt fast i köttet.
Nu har jag postat massa inlägg på raken, förlåt att de varit så segt men jag har liksom inte hunnit :/ kram.
Blixtar o dunder, magiska...
Här om dan hände något sjukt häftigt! Vi hade typ lite bön o lovsång med klassen. O sen kom en av ledarna från SBC upp (det är en 9 månaders teologi/bibelskola som också är här, tillhör YWAM btw) och berättade att dem hade 3 studenter som tyvärr måste avsluta sina studier tvärt och åka hem så snart som möjligt för att de tyvärr inte har några pengar kvar. Skolan vill så klart inte det men de har inget val när studenterna inte kan betala. Det är väldigt dyrt på Hawaii och ingen har någon inkomst eftersom att alla pluggar. Men vi bad för dem och så bestämde vi oss för att de som ville och kände från Gud att de skulle skänka något skulle göra det. Jag tänkte för mig själv att visst det kan vi väl göra men hur mycket kan vi egentligen tillföra?! Här är ett 50tal ungdomar, ingen jobbar o vi är på en dyr skola (eftersom vi reser så mycket) med andra ord finns det någon som har något över alls? Under tiden vi bad fick de som ville gå fram o lägga pengar eller "jag är skyldig dig...-lappar" i en skål. Jag blev förvånad över att folk ens hade med sig pengar eftersom vi bara hade worship o då behöver man ju vanligtvis inte ha några pengar på sig. Men gissa om jag tappade hakan när SBC ledaren berättade att de fått ihop 6000 DOLLAR i kontanter och 2000 DOLLAR i (jag är skyldig dig - lappar. Vi fattiga studenter "skramlade" alltså ihop 56 000 kronor på en knapp halvtimme. Som ni förstår, DET GÅR JU INTE men käre Gud va han e bra. Det är nog första gången jag så tydligt sett Gud välsigna pengar o multiplicera dem. Jag kan verkligen inte komma på en enda undanflykt till varför de inte skulle varit Gud. O på tal om under, i veckan bad vi för Loree en klasskompis från Washington som har haft knä problem i flera år och gått igenom åtskilliga knäoperationer men tyvärr utan större framgång. Kvällen efter att vi bett för henne berättade hon att nu kan hon böja sig på olika sätt som hon visade och sitta med benen i kors m.m som hon inte kunnat alls efter att Jon skadade sina knän. O de va en annan tjej, Candice som blev helad i sin käke när vi bad för henne. Hon var med i en bilolycka för ett par år sedan o då bröt hon käken på två ställen o efter det att den läkt har den alltid klickat varje gång hon tuggar klickar den och gör ont men efter det att vi bad för henne så har det försvunnit helt. Så galet häftigt! Tack Guuuuuud :] :] :]
NORTH SHORE.
Förra lördagen packade vi in oss i våra vans o åkte till north shore, som det hörs på namnet så ligger det på norra delen av Hawaii så det tog ett tag att åka dit. Väl framme o när vi gått hela vägen fram till vattenbrynet ropar lifeguarden ut från tornet: "Idag är tyvärr ingen bra dag att bada på northshore, gå inte i vattnet om du inte är helt säker på what you are doing". Det var som ett skämt, där stod vi ett gäng på 50 pers alla redo att hoppa i vattnet o så när vi ser vågorna... KÄRA NÅN! Vågorna bröt inte förrän precis vid strandkanten o var enorma. Jag tänkte direkt "men skit då kan vi inte bada". Fast det var det visst bara ja som tänkte för alla bytte om snabbt o slängde sig i ändå. Jag solade lite, slog lite volley med Robin o sen ville han så klart också bada. Ah ja ville ju inte verka mesig så jag gick i ja med. Dumt med tanke på att alla som var i bara slungades runt i vågorna. När jag skulle upp försökte jag tajma att gå upp så jag inte skulle få hundra kilo våg i nacken. Det lyckades jag ganska bra med men vattenströmmen som på en vanlig strand spolar över fötterna när man går upp från vattnet var i höjd med midjan och jag fick verkligen kämpa för att ta mig upp innan nästa våg dundrade in. Att strandkanten dessutom var som en brant sanduppförsbacke två meter över vattenytan gjorde knappast saken lättare. Väl uppe på torra land såg jag Josh & Greg hjälpa Sara upp på strandkanten. Hon var kritvit i ansiktet och hade en bula stor som en knytnäve i pannan. Det såg så fruktansvärt otäckt ut, jag fattar inte att något så stort kan svälla upp på bara någon minut. Alltså det stack ut flera centimeter från pannan, det såg helt sjukt ut. Hon var helt borta o blödde från örat. Vi bad för henne o hon åkte direkt till sjukhuset. Hos läkaren fick hon göra massa olika brainscans o prover. Jag träffade henne igår o hon berättade att hon fått en blödning i pannan, hjärnskakning och en sprucken trumhinna. Hon har vilat i flera dagar o mår bättre men det kommer ta tid innan hon blir helt återställd. Bulan har gått ner men allt blod som var i den har liksom runnit ner i ansiktet så hon är helt svullen och blå i hela ansiktet. Det som hänt var att hon var i vågorna o badade just som en av de större vågorna kom in o hon kom undan den första men just som hon kom upp till ytan kom en jättevåg till o slungade henne rakt in i Josh som egentligen var långt framför henne. Så hon träffade honom med sin panna rakt i hans bakhuvud. Sån tur var klarade han sig relativt bra förutom smärta i rygg och nacke. Men i efterhand, hade inte Joshua varit där hade hon förmodligen slungats rakt ner i sanden med stor risk att hon brutit nacken. Men för övrigt hade vi det väldigt bra, spelade massa volleyboll o njöt av Hawaiis perfekta klimat, inte för varmt o inte för kallt. För att inte nämna utsikten!
Ja o just det, vi glömde en kille på stranden.. Han hade gått iväg från gruppen för att klättra vid hoppklipporna men han sa inte till nån så ingen tänkte på att han va borta. Han tog sig hem sen iallafall, men det innebar dock två timmars bussresa på landsväg hit o dit genom hela ön. Men när jag pratade med honom efteråt verkade han ändå nöjd, "jag fick ju iallafall se landsvägarna". Snacka om positiv...
OUTREACH.
Anyways. Innan de berättade vilka olika ställen man kunde åka till på outreach/missionsresa så prata Cary om att höra Guds röst o de va riktigt bra. Hon gick igenom lite olika sätt, bilder, syner, drömmar, tecken, röst (väldigt ovanligt, men ändå), profetiskt tilltal, m.m. Sen prata hon om hur man kan veta om det är från Gud eller inte. Typ, stämmer det överens med Bibeln?, hur är min magkänslan? Är det från mig eller Gud, va säger mitt hjärta?! Ja tänkte direkt, o käre Gud jag vill ha nått tydligt! Man blir ju lite nervös eftersom det är ett så stort beslut o man vill ju så gärna vara i Guds vilja. Sen fick vi veta alla outreach locations, Indien, Nepal, Kambodja o ett ställe till som jag inte får skriva på Internet. Men iaf sen fick alla 30 min att gå iväg (utan att prata med någon) o be för att få höra vilket land Gud ville att man ska åka till. Såå.. Inte så konstigt om vi alla var lite nervösa? Jag o Robin gick iväg o bad tillsammans (gifta fick prata med varann). Vi bestämde oss för att inte säga något till varann för än vi först bett tyst för oss själva. Så jag tänkte okej Gud, jag ber för varje land o så får jag se vad som händer. Så jag började, käre Gud jag ber för Nepal....o sen dök det upp typ som en whiteboard där de stod NEPAL, haha alltså inte där jag satt som det lät nu när ja skrev det men alltså typ som en bild i huvet om ni förstår? Ja tänkte, Nej shit, inte Nepal jag som vill till Kambodja eller vilket land som helst men inte Nepal! Så jag fortsatte snabbt vidare till de andra länderna för att be extra mycket för dem men de hjälpte tyvärr inte. Hela tiden poppade Nepal upp och jag visste att jag inte skulle kunna välja något annat land för då skulle de va min egen vilja o mitt eget kött som vill det o jag vill ju trots allt vara i Guds vilja för de är ju där dem bästa välsignelserna finns;) Men ja måste erkänna att ja va lite besviken så jag bad, men käre Gud varför inte något av de andra länderna? jag vill hellre se något av dem. Då fick jag den här sångsnutten från Disney på hjärnan... "I can show you the world..." (Aladin tro jag?!) O de va som att Gud sa, ja kan visa dig dem länderna men inte nu Lollo, du får vänta lite för nu vill jag att du ska åka till Nepal. Okej Gud tänkte jag, vi gör väl så, jag vet ju trots allt att han har förberett vägen o har tänkt att jag ska va där så det kommer förmodligen att bli hur bra som helst. Men ärligt talat så hoppades jag fortfarande att Robin skulle ha något annat land. Men gissa vad han sa... " jag vet inte riktigt men det enda jag känner är Nepal". So Nepal it is! Vi är en jätte härlig grupp på ca 12 pers som åker dit någon gång i mitten på december tror jag. Varje vecka har vi teamtime då vi som ska till Nepal träffas o planerar vår resa o så. Än så länge har vi inte kommit så långt men jag ska försöka hålla er uppdaterade.
Robin tycker att det ska bli kul att åka till Nepal, jag också, men inte lika mycket dock (but thats just my ego speaking). Ja tror de beror på att jag förväntat mig varmare breddgrader o nu blir det kaaaaaallt. Jag packade shorts o linnen. Inte långkalsonger o vantar, (okej man säger underställ men långkalsonger låter ju så väldans roligt). Men äsch, ja tror ändå att det kommer bli väldigt, väldigt bra. O ja ber att jag ska få medlidande o kärlek för Nepaleserna eller va dem nu kallas. Det måste jag verkligen ha innan jag åker, annars är det ju helt onödigt. Ska skriva lite mer om Nepal nån gång men nu hinner jag inte meeer... Auf wiedersehen!
