harryslillaresa.blogg.se

Förra lördagen packade vi in oss i våra vans o åkte till north shore, som det hörs på namnet så ligger det på norra delen av Hawaii så det tog ett tag att åka dit. Väl framme o när vi gått hela vägen fram till vattenbrynet ropar lifeguarden ut från tornet: "Idag är tyvärr ingen bra dag att bada på northshore, gå inte i vattnet om du inte är helt säker på what you are doing". Det var som ett skämt, där stod vi ett gäng på 50 pers alla redo att hoppa i vattnet o så när vi ser vågorna... KÄRA NÅN! Vågorna bröt inte förrän precis vid strandkanten o var enorma. Jag tänkte direkt "men skit då kan vi inte bada". Fast det var det visst bara ja som tänkte för alla bytte om snabbt o slängde sig i ändå. Jag solade lite, slog lite volley med Robin o sen ville han så klart också bada. Ah ja ville ju inte verka mesig så jag gick i ja med. Dumt med tanke på att alla som var i bara slungades runt i vågorna. När jag skulle upp försökte jag tajma att gå upp så jag inte skulle få hundra kilo våg i nacken. Det lyckades jag ganska bra med men vattenströmmen som på en vanlig strand spolar över fötterna när man går upp från vattnet var i höjd med midjan och jag fick verkligen kämpa för att ta mig upp innan nästa våg dundrade in. Att strandkanten dessutom var som en brant sanduppförsbacke två meter över vattenytan gjorde knappast saken lättare. Väl uppe på torra land såg jag Josh & Greg hjälpa Sara upp på strandkanten. Hon var kritvit i ansiktet och hade en bula stor som en knytnäve i pannan. Det såg så fruktansvärt otäckt ut, jag fattar inte att något så stort kan svälla upp på bara någon minut. Alltså det stack ut flera centimeter från pannan, det såg helt sjukt ut. Hon var helt borta o blödde från örat. Vi bad för henne o hon åkte direkt till sjukhuset. Hos läkaren fick hon göra massa olika brainscans o prover. Jag träffade henne igår o hon berättade att hon fått en blödning i pannan, hjärnskakning och en sprucken trumhinna. Hon har vilat i flera dagar o mår bättre men det kommer ta tid innan hon blir helt återställd. Bulan har gått ner men allt blod som var i den har liksom runnit ner i ansiktet så hon är helt svullen och blå i hela ansiktet. Det som hänt var att hon var i vågorna o badade just som en av de större vågorna kom in o hon kom undan den första men just som hon kom upp till ytan kom en jättevåg till o slungade henne rakt in i Josh som egentligen var  långt framför henne. Så hon träffade honom med sin panna rakt i hans bakhuvud. Sån tur var klarade han sig relativt bra förutom smärta i rygg och nacke. Men i efterhand, hade inte Joshua varit där hade hon förmodligen slungats rakt ner i sanden med stor risk att hon brutit nacken. Men för övrigt hade vi det väldigt bra, spelade massa volleyboll o njöt av Hawaiis perfekta klimat, inte för varmt o inte för kallt. För att inte nämna utsikten!

 

 

Ja o just det, vi glömde en kille på stranden.. Han hade gått iväg från gruppen för att klättra vid hoppklipporna men han sa inte till nån så ingen tänkte på att han va borta. Han tog sig hem sen iallafall, men det innebar dock två timmars bussresa på landsväg hit o dit genom hela ön. Men när jag pratade med honom efteråt verkade han ändå nöjd, "jag fick ju iallafall se landsvägarna". Snacka om positiv...