Katastrof-panik-svim-chock!!!
Igår (lör) efter att vi ridit på elefanter kände Robin att han fick ont i magen och mådde lite illa så vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet. På vägen tillbaka till hotellet fick jag också ont i magen och började ganska snart att må illa också. Vi la oss i sängen och kände oss riktigt kassa, vi hade båda feber och var uttorkade. Sen började jag tok-kräkas och blev riktigt dålig i magen. Efter att ha sprungit oräkneliga gånger och spytt på toan så kände jag mig svimfärdig, jag ramlar ut från badrummet och lyckas i sista stund slänga mig på fotändan av sängen. Robin kastar sig upp för att ge mig vatten men upptäcker att det är slut så han går ner 5 våningar i lobbyn för att hämta. När han är uppe igen känner han hur magen slår till och han börjar springa sista biten i korridoren för att hinna! Med en smäll svimmar han och flyger framstupa med huvudet före in i betongväggen och ner på golvet. Några killar i teamet som står längre bort i korridoren springer fram till honom. Jag hör smällen från rummet men förstår först inte men sen hör jag någon säga "vi måste säga till Lollo". Då faller polletten ner och jag springer ut i korridoren. Där ligger Robin avsvimmad och blöder från huvudet. Han är vitblek i ansiktet och när han får ur sig något är det bara svammel. Killarna bär in honom i rummet och jag skriker och är i fullständig panik/chock. Jag faller ihop på sängen och ligger och skakar medan killarna tar hand om Robin som är helt borta. Det är fler människor i vårt rum, sen bär de ner Robin och jag följer efter. I bilen till sjukhuset säger Robin att han blöder ur näsan och att det sticker, men det gör det inte. Hans händer är ihop vikta och han kan inte veckla ut dem. Alla ber och jag är rädd.
På sjukhuset (som bara är ett stort rum fyllt med patienter) stapplar vi in och alla nepaleser tittar på oss som fågelholkar. Båda stapplandes och vitbleka i ansiktet. Robin i mjukisbyxor och plåster i pannan. Jag i klädd endast Robins stora hoodtröja och ett par brallor. (Det var allt jag fick tag på innan vi skulle åka). Mascara utkletat i hela ansiktet, och med en yvig toffs mitt uppe på huvudet från allt kräkandes. Vi lägger oss båda på britsen. Robin är lugn, inte jag. Han svamlar något om att jag måste in på sjukhus. Jag måste flytta på mig, de ska undersöka Robin. Tar en annan brits, reser mig snabbt upp och kaskad-kräks i papperskorgen. Jag får höra att dem tror att vi är drogpåverkade med extacy.
Robin går på toa, kommer tillbaks och kräks i en annan papperskorg. Han får ett stort bautaplåster i pannan och massa mediciner med sig. Vi ska åka till ett annat sjukhus för att göra en cat-scan (för andra gången på DTS). Mig vill dem sätta dropp på och säger att jag måste stanna. Jag vägrar och bönar och ber för att få slippa. Jag kommer undan och vi åker till nästa sjukhus som tom har ett väntrum. Robin känner sig piggare och jag har blivit sämre. Jag kan inte följa med honom en våning upp utan ligger istället och spyr i ytterligare en papperskorg i väntrummet. Johnny stannar med mig och Spencer följer med Robin. Jag måste gå på toa, Johnny följer med mig, svimmar igen. Han bär mig till badrummet, jag singlar ner på golvet och får tag i ännu en papperskorg.
Tillbaka i väntrummet, får en tablett av en läkare men kräks genast upp den. Vi måste av någon anledning tillbaka till det första sjukhuset så vi åker dit. Jag och Robin tar en varsin brits. Vill hjälpa Robin men det går inte. Minns inget, ligger på parkeringen och kräks i... en papperskorg! Kommer tillbaka till hotellet. Vaknar klockan 3, Robin vaknar också. Försöker minnas vad som hänt.
* med reservation för div. minnesluckor.
Nu är klockan tre på dagen. Robin är öm i nacken, rumpan och armbågen. Har ett harrypotter sår mitt i pannan. Febern har gått ner, han har inte kräkts sen den gången på sjukhuset. Har inte längre ont i magen men däremot huvudvärk. Är väldigt trött och dåsig dock.
Jag har fortfarande feber och är väldigt dålig i magen. Men sen i natt när jag vaknade har jag kunnat hålla nere vätska utan att kräkas, förutsatt att jag ligger still och på rygg. Lägger jag mig på sidan blir jag illamående. Har inte ätit något sedan igår lunch, Robin har ätit några toast mackor.
Och på tal om lunch... Vi åt på en resturang igår, 10min från Javalakel. Robin beställde pizza och jag thaigryta med någon lustig krämig sås och kyckling. Tror att det var det jag blivit matförgiftad av. Robin vet vi inte, han åt samma pizza som två andra. Visserligen blev inte han lika dålig av maten men det kan ha varit att han har en mer känslig mage än de andra som också åt pizza.
Snacka om att snubbla på mållinjen när det här händer näst sista dagen. Nu hoppas vi att vi blir helt friska snart så vi kan flyga tillbaka i någorlunda skick.
Tack alla ni som ber för oss det betyder jättemycket!
( med tanke på att Nepal är ett land utan sophantering, där man slänger allt skräp på marken... Så är det väldigt lustigt att vi lyckades stöta på så många PAPPERSKORGAR! Funderar på om det kan ha och göra med att det var ett sjukhus trots allt?! Men har ändå svårt att förstå vad en inomhus papperskorg gjorde på parkeringen?!)
På sjukhuset (som bara är ett stort rum fyllt med patienter) stapplar vi in och alla nepaleser tittar på oss som fågelholkar. Båda stapplandes och vitbleka i ansiktet. Robin i mjukisbyxor och plåster i pannan. Jag i klädd endast Robins stora hoodtröja och ett par brallor. (Det var allt jag fick tag på innan vi skulle åka). Mascara utkletat i hela ansiktet, och med en yvig toffs mitt uppe på huvudet från allt kräkandes. Vi lägger oss båda på britsen. Robin är lugn, inte jag. Han svamlar något om att jag måste in på sjukhus. Jag måste flytta på mig, de ska undersöka Robin. Tar en annan brits, reser mig snabbt upp och kaskad-kräks i papperskorgen. Jag får höra att dem tror att vi är drogpåverkade med extacy.
Robin går på toa, kommer tillbaks och kräks i en annan papperskorg. Han får ett stort bautaplåster i pannan och massa mediciner med sig. Vi ska åka till ett annat sjukhus för att göra en cat-scan (för andra gången på DTS). Mig vill dem sätta dropp på och säger att jag måste stanna. Jag vägrar och bönar och ber för att få slippa. Jag kommer undan och vi åker till nästa sjukhus som tom har ett väntrum. Robin känner sig piggare och jag har blivit sämre. Jag kan inte följa med honom en våning upp utan ligger istället och spyr i ytterligare en papperskorg i väntrummet. Johnny stannar med mig och Spencer följer med Robin. Jag måste gå på toa, Johnny följer med mig, svimmar igen. Han bär mig till badrummet, jag singlar ner på golvet och får tag i ännu en papperskorg.
Tillbaka i väntrummet, får en tablett av en läkare men kräks genast upp den. Vi måste av någon anledning tillbaka till det första sjukhuset så vi åker dit. Jag och Robin tar en varsin brits. Vill hjälpa Robin men det går inte. Minns inget, ligger på parkeringen och kräks i... en papperskorg! Kommer tillbaka till hotellet. Vaknar klockan 3, Robin vaknar också. Försöker minnas vad som hänt.
* med reservation för div. minnesluckor.
Nu är klockan tre på dagen. Robin är öm i nacken, rumpan och armbågen. Har ett harrypotter sår mitt i pannan. Febern har gått ner, han har inte kräkts sen den gången på sjukhuset. Har inte längre ont i magen men däremot huvudvärk. Är väldigt trött och dåsig dock.
Jag har fortfarande feber och är väldigt dålig i magen. Men sen i natt när jag vaknade har jag kunnat hålla nere vätska utan att kräkas, förutsatt att jag ligger still och på rygg. Lägger jag mig på sidan blir jag illamående. Har inte ätit något sedan igår lunch, Robin har ätit några toast mackor.
Och på tal om lunch... Vi åt på en resturang igår, 10min från Javalakel. Robin beställde pizza och jag thaigryta med någon lustig krämig sås och kyckling. Tror att det var det jag blivit matförgiftad av. Robin vet vi inte, han åt samma pizza som två andra. Visserligen blev inte han lika dålig av maten men det kan ha varit att han har en mer känslig mage än de andra som också åt pizza.
Snacka om att snubbla på mållinjen när det här händer näst sista dagen. Nu hoppas vi att vi blir helt friska snart så vi kan flyga tillbaka i någorlunda skick.
Tack alla ni som ber för oss det betyder jättemycket!
( med tanke på att Nepal är ett land utan sophantering, där man slänger allt skräp på marken... Så är det väldigt lustigt att vi lyckades stöta på så många PAPPERSKORGAR! Funderar på om det kan ha och göra med att det var ett sjukhus trots allt?! Men har ändå svårt att förstå vad en inomhus papperskorg gjorde på parkeringen?!)
Kommentarer
Postat av: Otto
Oj oj, skönt att detta var länge sen nu så jag vet att ni överlevde. Kan bara hålla med om att tillgången till papperskorgar var smått osannolik. Och sjukhus - det var ju också bra. Men jag vill inte gå på den restaurangen.
